En sån stor sorg & ett hat....

Större än något annat jag känt någon gång.

Jag har nog aldrig hatat förut om det är så här det känns. & hat är ingen god känsla den vrider liksom om hela ens inre & man går nästan sönder av smärtan hatet ger.

Man har så många  frågor & jag vet inte riktigt hur jag ska få svar  eller på sätt & vis vet jag det men först måste man ta ett steg i taget & samla bevis. & det är svårt att sitta här & vara lugn & vänta,

Jag vill veta,

Vad som hände.

Hur min/vår häst mådde?

Vart hon egentligen slaktades?

& jag vill ha ett svar på hur hon kunde stå där framför oss & veta vad hon skulle göra & ljuga oss blå trots att vi grät & kramade vår häst när vi lämnade henne.

Hur hon kunnat göra så här mot oss alla som drabbats.....

Det här blir ytterligare en dag med rotande att försöka nå ut till andra hitta flera & med att samla bevis mot henne & slakterierna som samarbetat med henne...

På fredag kommer en trav & galopp ronden- tidning där det finns ett reportage om det här där E erkänner att hon sålt våra hästar- Då har hon ju erkänt ett brott - bra men det här är inte över.... Långt ifrån!!!!

Hon har också i vidare sms kontakt med mej vidhållit att min häst lever. Idag ska jag dessutom få ett nummer dit hon befinner sej- hur hon nu ska lösa det.

Hade kontakt med djurskyddet i Örebro Län igår & igår vid koll hade hon 6 hästar i den hagen vi lämnade Snäckan i- till mej säger hon att den hagen är tom....
Och är det så här att E är vän med V som tidigare gjort sånt här med andras hästar och äger det slakteri som använts i Skåne någon som blir förvånad?
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1493924/fem-hastar-sparlost-forsvunna

Jag måste göra det här för Snäckans skull. Det  är vi skyldiga henne. Det värsta är bara att vi svek henne så mycket- på värsta tänkbara sätt...

Vår fina älskade häst.....

Fy fan säger jag bara.