Små avtryck i hjärtat

 Jag kanske borde skriva en hel lång berättelse om våran kamp för att rädda Sepp men just nu orkar jag inte.

Idag svämmar hjärtat över av allt som varit då man den senaste tiden inte haft tid att känna efter.

Jag är så glad att jag mött de som ramlat in i min väg. Och jag är så glad över de som kämpat vid min sida.

Allra gladast är jag över att vi lyckades.

 Att slåss för att djur ska ha det bra är inte självklart i vårt samhälle. Inte heller att myndigheterna griper in. Folk blundar.
 Vill inte se.
Vill inte lägga i sig. 

Varför?

Ska Polis agera så ska det vara så illa att man ser att djuret blir slaget helst då grovt misshandlat.

Då är det oftast försent.

Att anmäla till Länsstyrelsen tar också väldigt lång tid. De ska agera enligt lag men i de senaste fallen som jag vet om så har inget hänt. Man får anmäla och anmäla igen.

I detta läge hade dessutom Djurskyddet dvs LS tagit jul och nyårsledigt så jag antar att de tyckte att under jul och nyår fick inga akuta djurfall uppstå.

Och Polisens rättssystem för djur är ett skämt!

Polisen hänvisade till LS som inte fanns.

Och läget var AKUT !

Jag tänker som sagt var inte skriva ner berättelsen just nu.

Jag vill bara att ni där ute ska veta att tillsammans kan man göra skillnad. Ensam är kanske svag men ihop är vi starka.

Och vi accepterar inte att djur eller människor far illa.

Den här lilla killen vid namn Sepp har gjort ett stort avtryck i mångas hjärta. Speciellt i min familjs som fick äran att ha honom hos oss. 

Från att ha varit apatisk till att blomma upp.

Det var vår belöning.

Hundpussar och kärlek.

Han vilar just nu upp sej på Rosornas ö hos sin mamma , systrar och Kerstin.

Långt ifrån Hallsberg ska han nu få chansen att bli en lycklig kille igen.

Sen hoppas jag att vi snart ses igen. :)

Du är saknad lillkillen!

SEPP <3