Redan när den första artikeln kom så reagerade vi & vi kände nog både jag & Cattis att det var något som var fel. Att för mkt stämde in på den den här tjejen som vi lät ta hand om våran häst Snäckan.
Eleinor Holmgren kontaktade oss då vi länge sökt efter en ny ägare/fodervärd till Snäckan.
I samband med att jag & Maths flyttade isär så blev hästarna för tungt för mej. Intresset svalande från tjejernas del- det var ständigt bråk. Sophie växte ur Cazzie. Ekonomin var skral & vi bestämde oss för att lägga ner det ett tag.
Det var flera spekulanter ute & kollade på Snäckan men ingen passade in på det vi sökte & just när läget var nattsvart så kom hon.
Hon erbjöd sej att ta hand om Snäckan då hon ville betäcka & efter att fölning & mamma period skulle hon komma hem igen.
Vi åkte & tittade & allt var perfekt.
Tjejen var kunnig hade flera hästar. En positiv sund hästsyn "eller hur?"
Först skulle Snäckan tillsammans med några andra ston åka till Skara trakten för att gå på bete & äta upp sej efter fällningsperioden & sedan betäckas.
Vi lämnade henne Hos Eleinor i mitten på April 2010. Vi hade ett muntligt avtal & eftersom vi stod kvar som ägare & ägarbevis mm låg i passet fanns liksom inga tvivel. Vi kände ingen oro & hade en bra dialog.
Vi fick höra av oss & hälsa på så mkt vi ville.
Vi grät när vi tog avsked.
För oss så var Snäckan en familjemedlem- en vän & det var med tungt hjärta vi lämnade henne men vi såg framemot denna vår då vi även skulle kunna få se hennes föl.
Cattis skötte kontakten via sms & vi bedyrades hela tiden om att hon hade det bra.
Sen gick tiden & kontakten rann ut- ni vet man ska så mkt hela tiden & det blir liksom inte av även om det finns där i bakhuvudet.
så kom första artikeln:
& jag sökte på sportinfo efter Snäckans namn men kunde inte hitta att hon var död. Cattis hade bytt telefon & mobilnumret var borta.
När artikel 2 kom
så sa vi imorse att vi måste åka dit & kolla sen tar vi med henne hem stallplats får fixas akut.
Men jag kollade sportinfo igen men när jag fortfarande inte hittade något på en av våra tidigare hästar som är död ringde jag STC som bekräftade att Snäckan avlivades den 20 april förra året alltså bara några dagar efter att hon kom dit.
Eleinor har alltså stått & sett oss ta farväl av VÅRAN häst & ljugit oss rakt i ansiktet med en tro om att allt skulle bli så bra.
Hur kan man döda andras djur? Med samvete?
Hur kan man sova om nattten när man följt åtskilliga hästar till döden för jag lovar det här är ju inte slutet.. Det räcker inte med alla våra...
Jag känner mej så hemsk. Varför kunde inte vi utläsa att allt var fejk? Vart fanns varningssignalerna?
Fanns dom ens?
Hur kan slakteriet ta emot hästar som inte kommer med ägaren eller med någon form av intyg där obehörig person äger rätt att avliva hästen? Hur kan man bara ange ett konto där laktpengarna betalas ut om man inte äger hästen?
Jag har så många frågor.......
Polisanmälan ska göras.
NA är kontaktad.
Funderar även på att driva det vidare till högre tidningar för att alla som drabbats ska kunna komma fram.
Trösten är att hon slapp bo där & lida.
Nu springer hon med Calle & Celina på de evigt gröna ängarna.
Där finns inget ont....
Den smärtan får vi leva med istället med ett litet hopp om att få upprättelse....
Vila I Ro Älskade Snäckan <3
Nämen herrejävlar! Fy fan vilken människa!!! Helvete va arg man blir! Vet inte riktigt vad jag ska skriva...hoppas fan att hon åker dit så det sjunger om det. Jävla typ!
SvaraRaderaKram till er! /Lotta