Stora pojkar gråter........

Från början var Liv ingen favorit och det var väl bara så enkelt barnsligt att han spelade i fel lag.

Men eftersom Adam är målvakt och har sina favoriter som han studerar och lär sej av så har Liv de senaste åren funnits där som en förebild.Trots Hv spelandet och trots att Adam är FBKare ända in i benmärgen. Han är  Någon man följt genom stora turneringar, hans väg i NHL och nu sist i KHL.

Vi har sett honom live i Tre Kronor. Vi har kollat på åtskilliga matcher. Följt hans väg i tidningar och på internet.

Adam & Sophie  har båda  mött honom och de har skakat hand.

De senaste dagarna har varit tuffa.

Så mycket tårar. Så många varför.

 & det gör så ont.
Ont att se en av de människor man älskar mest på jorden vara så fylld av så mycket  smärta.

Ont att behöva trösta och  förklara sådant man själv inte förstår.

För hur ska man kunna förklara varför goda människor dör?

Varför olyckor händer?

Varför någon man tycker om försvinner?

Jag kan inte det.

Kan någon det?

Eller varför ska man behöva förklara varför någon säger att man är en mes för att man gråter över någon man inte ens kände?

En idol är någon som finns i ens liv.
Någon som ger en något -  någon som får en plats i ens hjärta.
Någon man ser upp till.
Någon som blir en del av ens liv.

Jag har uppfostrat mina barn att visa känslor att våga gråta oavsett om man är kille eller tjej.
Att släppa ut det som gör ont. 

Min son får sörja det han såg upp till.

Han får ställa alla konstiga frågor.

Och han får kramas när smärtan blir för stark.

Precis lika naturligt som att min dotter får visa & ha alla dessa känslor.

Det är normalt. 

Mänskligt.

För det gör ont.

Sorg kallas det!

 "Man måste inte alltid vara stark man får leva ändå"...

Det finns ingen rättvisa.

För oss var du en hjälte Stefan Liv- Alltid saknad Aldrig Glömd 
(Bilderna blir större om man klickar på dom)