Stunder i livet som man klarar sej utan

Är när man måste ta beslut som bara gör ont. Sådant man ältar om och om igen.
Om det är rätt väg att gå... Om man som människa ska få besluta sådant? Och om jag kommer kunna leva med det här?
På Onsdag är det dax och jag skjuter det långt bort från mej.
Vill inte ta in det.
Tänka eller känna....
Det är dax för våran fina Diana att gå vidare. Älskade fina Diana... Och jag vet inte hur jag ska fixa det. Hur Nana ska ta det. Hur Adam ska fixa det. Eller om jag ens kommer orka gå in där.
Hon är gammal och har ont. Och innerst inne så vet man att det är rätt. Att man är en klok stark djurälskande ägare som tar sitt ansvar.
Men....
det känns bara för jävligt och i sådana här stunder så önskar jag bara att jag hade en famn att försvinna i.

Konstigt

är det att bara ha en unge hemma.
En Adam.
De andra "Tjejligan" har åkt till Arboga på 80 års kalas hos Cattis gammelfarbror & tillbringar helgen med kossor & "farmor& farfar". En efterlängtad tur. av 3 små tjejer.
De älskar att vara där & tas emot med öppna varma famnar fast det inte är deras riktiga farföräldrar utan egentligen Cattis släkt & familj.
Det har alltid varit så,
Adam & jag har tillsammans med Daniel avklarat Marieberg & jag lyckades med att köpa några julklappar bland annat fyndade jag till Adam så han skickades ur affären :) Glad kommer han att bli.
En konstig helg känns det som & jag blir så rastlös.
Jag jobbar ju jämt på helgerna eller så är det hockey.
Den här helgen är det bara en träning imorgon & jag vet inte ens vad man gör på en lugn helg. Känns som om jag inte ens vet hur man kopplar av längre... Allt går ju alltid i 200...
Mot nästa vecka då Adam har 8 ispass inklusive två matcher.
Men vem sa att livet som hockey förlåt målvaktsmorsa  skulle vara lätt ;)

Man behöver inte alltid vara stark man får leva ändå....

Ibland hittar man bara inte orden.

Spöken

I de två senaste husen vi har bott i har det spökat. Det började när Sophie var liten "hon måste ha varit mottaglig på något sätt" & sen fortsatte det bara med diverse händelser.
Som små påminnelser om att vi inte var ensamma ibland hände det små saker som att tvn sattes på, lampor blinkade eller att dammsugaren stängdes av & sattes på ibland betydligt större.

När jag & M flyttade isär så flyttade jag & barnen till Trystorp. Där finns ett slott & tillhörande gamla tjänstebostäder.
I början hände inget speciellt iallafall inte som någon av oss märkte.

Det hela började nog när Lilly mitt barnbarn kom & skulle sova över & vaknade mitt i natten & hade riktig riktig panik över att någon stirrade på henne- något som ingen annan såg. Det var ingen mardröm utan jag tvivlar inte på att hon såg för hon var så rädd... Den natten var bara Lilly panik & hon skrämde oss andra rejält- natten där på sov hon i Adams rum istället för i Issas & talade om för sin mamma att spökena var kvar & att mormor hade  spöken i sitt rum med.
Hon är 3 år & har berättat samma historia om & om igen alltid samma sak om tanten som stod där i dörröppningen- hur hon var klädd osv.... & kan man det som 3 åring om man inte upplevt det?

Hon har aldrig sovit i det rummet igen & det tog en evighet innan hon satte sin fot där inne igen.

En natt vaknade jag & Sophie som sov i rummet bredvid av en jättesmäll uppifrån."Huset består av 3 våningar varav den övre ej används & är i det skicket som den var i gammal tid".
Dagen efter gick Sophie upp & tittade & det visade sej att ett dörrhandtag var slängt på golvet.
Andra händelser har varit att dörrar som varit stängda har öppnats & att man kunnat höra steg på 3:dje våningen.
En natt vaknade jag av en iskyla runt mej & man kunde känna hur någon stod bakom.Som om någon nästan stod böjd över mej & liksom flåsade mej i nacken.
Nu har vi flyttat ner till Vretstorp & vi har ännu inte städat klart & flyttat ner alla saker som ska ner till förråd osv.
En dag var jag upp & städade.
Daniel hade gått ut med hundarna -jag höll på i Adams rum då jag fick höra ett jättekonstigt ljud.
Följde efter ljudet & kom till en dörr inne på toaletten som leder ut i trapphuset upp till 3:dje våningen det lät som gammal skrovlig musik. Blandat med röster. & det fanns ingen i huset eller utanför & ljudet kom verkligen uppifrån.
Det höll på i någon minut & då blev jag rädd för känslan var jätteobehaglig går inte att förklara riktigt.
Aktiviteten ökade när vi flyttade helt enkelt. Daniel bodde kvar i ett par veckor då hans lägenhet inte var klar & han har upplevt en massa.
Bland annat ljudet av en boll som rullat på Adams rum något som Sophie också varit med om har det visat sej.
Idag var vi upp en vända på förmiddagen & då står Sophies ett par skor på bänken. Den ena skon lättar 10 cm från bänken sedan slår den med en smäll i bänken igen. Hur förklarar man sådant?
Så vi beslöt oss för att åka upp & se om vi kunde se något.
Jag Sophie & Daniel.
Vi gick upp på 3:dje våningen jag & Sophie.
Går runt en sväng & jag se hur en dörr börjar röra sej & springer ner i jättepanik m Sophie hack i häl som hysteriskt skriker att hon ser något bakom oss.
Jag vägrade gå upp igen & Daniel & Sophie går upp medans jag står kvar i mitt gamla sovrum då hör jag steg som om någon är på väg upp för trappan & ropar ner Daniel men det finns ju ingen där.
Behöver jag säga att jag får ståpäls & ryser av att bara ställa mej utanför dörren.
Det känns som om någon vill säga något.
Vad vet jag inte eller vem.
Hoppas få tag i någon som kanske kan hjälpa oss......
Någon som är sugen på spökjakt???