Stunder i livet som man klarar sej utan

Är när man måste ta beslut som bara gör ont. Sådant man ältar om och om igen.
Om det är rätt väg att gå... Om man som människa ska få besluta sådant? Och om jag kommer kunna leva med det här?
På Onsdag är det dax och jag skjuter det långt bort från mej.
Vill inte ta in det.
Tänka eller känna....
Det är dax för våran fina Diana att gå vidare. Älskade fina Diana... Och jag vet inte hur jag ska fixa det. Hur Nana ska ta det. Hur Adam ska fixa det. Eller om jag ens kommer orka gå in där.
Hon är gammal och har ont. Och innerst inne så vet man att det är rätt. Att man är en klok stark djurälskande ägare som tar sitt ansvar.
Men....
det känns bara för jävligt och i sådana här stunder så önskar jag bara att jag hade en famn att försvinna i.