Summa sidvisningar

onsdag 3 november 2010

Sov gott .....

Jag trodde inte att jag skulle klara av att vara med henne idag. Hade redan sagt till Cattis att jag orkar inte det här.
Men Diana somnade in i kväll med huvudet vilande mot mitt knä.
Tack vare en underbar veterinär som visste hur hon skulle göra det bästa just för oss.
Så jag orkade finnas där & så Diana fick somna på bästa sätt.
Vår fina älskade vovve som funnits i våra liv i nästan 10 år.
Hon har vaktat oss & älskat oss .
Precis som vi älskat henne.
Det känns tomt & konstigt.
& som om hjärtat stundtals ska brista.
Sorg,
Saknad.
& något som jag inte ens hittar ord för.
Sov i Ro Vår älskade fina Diana.
Du kommer alltid finns med oss i minnena & i våra hjärtan.

4 kommentarer:

  1. Usch så jobbigt, sådana tankar orkar jag inte ens tänka om vår Cora, om det skulle hända henne något. Hon är en familjemedlem som alla andra så jag förstår er verkligen, en stor saknad.

    Så fint att du orkade vara nära, tror det ändå känns skönt för en själv, att man bearbetar lättare.

    Kramar,, <3

    SvaraRadera
  2. Sånt är alltid jobbigt. Skönt att de gick bra /Kram Linda

    SvaraRadera
  3. Usch jag fick en klump i magen, å gråten bränner bakom ögonen. Bossen har ärvt sin mors ögon de syns så tydligt på den bilden.

    Så sorgligt för dig å familjen, Kram!

    SvaraRadera
  4. REGNBÅGSBRON

    Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

    När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
    hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
    igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

    Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

    Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
    flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
    varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
    ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

    Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

    -Okänd-

    SvaraRadera